Hej

Jag kommer att sluta/pausa den här bloggen och satsa mer på www.groniabo.ratata.fi i stället. Om jag känner för det kommer jag tillbaka sen. Ha det bra.
Publicerad 16.08.2015 kl. 18:12

Hypo

Jag lider av otrevligt mycket asig hypokondri. Ena dagen är jag tumörpatient, dagen därpå har jag cancer i all dess form och på den tredje dagen har jag hjärtsjukdomar. I mitt huvud. Det är jättetungt. Att ständigt tro att man är sjuk för att si eller så hände, jag hade de eller de symptomen, jag gjorde det där som är farligt osv. Jag tyker synd om alla som har hypokondri. Jag har hypokondri över att smitta andra med hypokondri ju. Jag skulle inte ens önska detta till min värsta fiende. Att tro att man inte är frisk.

Publicerad 13.08.2015 kl. 18:45

När det virtuella är viktigare än det verkliga

Jag hittade några bra artiklar igår som handlar om det jag förespråkat så länge: det som människor med Instagram och andra sociala medier gör. De söker bekräftelse där och tycker det är viktigare att vara på socmed i stället för att uppleva verkligheten.

Ni kan läsa artiklarna här:

How Social Media Has Made Us Obsessed With Making Life Look Perfect

How Instagram Almost Ruined My Life

12 "Perfect" Women Of Instagram

Jag har länge blivit frustrerad på att man så ofta vill få uppmärksamhet med att lägga nästan-naken-bilder på sina konton för att därefter posera med det perfekta leendet bredvid sin perfekta partner för att sedan visa den perfekta maten man åt framför TV:n då man myste i soffan. Perfekt är det nya svarta. Jag hatar faktumet.

Jag har länge följt en svensk bloggare på alla de medier hon är aktiv på. Nu då jag inte längre har egen instagram kollar jag ofta på henne via mitt andra konto. Jag såg verkligen upp till henne då hon inte förut lade upp hundratusen bilder av hennes perfekta pojkvän och bilder av deras ihoplindade fötter då de vaknat i ett tält på Gotland osv. Jag såg så mycket upp till att hon i princip var en av oss läsare. En vanlig flicka som följde sina drömmar.

Nu plötsligt har hennes röv börjat uppenbara sig äckligt mycket på Instagram och överallt. Det är inte "se på min nya simdräkt"-bilder, utan "se på that ass in that swimsuit", snarare. Någon kommer säkert att kommentera att jag dömer och är onödigt arg, bla bla. Gör det då. Jag tycker inte om att man skall lägga upp bilder på de där privata kroppsdelarna för att få uppmärksamhet. För det är nog det jag tror att det handlar om. Jag förstår inte varför man som förebild skall bidra till den nya ego-kulturen som fötts. Varför man skall säga: det är okej att vara naken på bilder. Ja, fine. Det är okej om man själv vill det. Men det här leder både till illamående hos läsarna som inte ser lika bra ut, samt att personen som lägger upp dessa bilder blir ett objekt i stället för en helt vanlig människa som råkar vara känd.

Ju mer vi tar ego-selfies (pussmun, fejk-leenden och bakåtlutande huvuden) desto vanligare blir de. Och desto vanligare blir det att vara ego. För jag förknippar det med att vara ego. Att hela tiden behöva bekräftelse, hela tiden vara tvungen att visa andra att JAG SER BRA UT IDAG, eller JAG HAR EN BRA KROPP. Det är egoistiskt. Tänk om vi kunde se bra ut, ha en bra kropp, ha ett perfekt liv utan att visa det till någon?

Publicerad 09.08.2015 kl. 09:49

Plötsligt växte jag upp

Jag har länge tänkt att jag inte lärt mig ett jä-la piss det senaste året men så tänkte jag tillbaka på hur jag var i gymnasiet och insåg hur mycket jag förändrats.

Jag var svartsjuk, uppmärksamhetssjuk, hade typ vitt hår (så blonderat var det), jag smetade in mig i brunt utan sol tills jag var orange, jag hatade att städa, diska, laga mat, jobba... Jag var verkligen så annorlunda än jag är nu. Då var det viktigt för mig att ta satsade profilbilder där jag log onaturligt och ville se perfekt ut fastän jag inte var det. Jag ville vara en riktig stekare, vilket jag skäms över jättemycket nu. Jag var helt besatt av att vara som andra människor. Det var en skam att jag trots allt var lite annorlunda.

Idag är jag en person med icke-blonderat hår, icke brun utan sol-kropp, jag använder precis vilka kläder jag vill, jag är ouppklädd om jag vill och uppklädd om jag vill, jag fotograferar inte längre mig själv i syftet att se om folk tycker att jag är snygg, jag tycker om att städa (tro mig mamma), jag förstår att man måste diska ibland, jag älskar att tvätta kläder (terapi terapiiiii <3) och jag förstår att ingen människa överlever om den aldrig jobbar. Eller i alla fall har man det svårt.

Jag är inte längre en fjortis. Inte längre den där som behöver bekräftelse av hela världen och som umgås med folk jag inte tycker om. Jag har bestämt mig att jag inte tänker sätta min tid på någon som helst som inte förtjänar det. Att säga upp kontakten med människor som inte ger en någonting är något alla borde göra (hoppas jag inte förlorar en massa vänner nu som får idéer av mina skriverier, haha) och kan knappt betona tillräckligt hur viktigt det är att genomgå jobbiga perioder av ensamhet för att verkligen sedan hitta vänskap i personer som aldrig skulle ta en förgivet.

Jag har genomgått en fyfasikens 2014-2015-period där min pojkvän och familj var de enda jag tyckte om och jag inser nu att det är bra att jag har genomgått det här för det är så skönt att få börja studera och skaffa helt nya vänner från ett rent bord. Inget gammalt som ligger och skrapar.

Det är skönt att växa upp. Att inse att man inte längre är en bortskämd snorunge som förtjänar en smäll i fejset för att vakna upp. Idag föredrar jag hälsa (på riktigt, fastän man inte skulle tro det när man ser vad jag äter), riktiga relationer och ett seriöst liv framför allt tonårstjafs som var så viktigt förr i tiden. Man skulle hata varenda brud som kom emot om hon var snygg, man skulle skvallra om sina vänner, ja fy fanken, man skulle verkligen vara en riktig bitch. Idag är jag ingen bitch. Jag är jag.

Publicerad 05.08.2015 kl. 21:41

Pip

Jag har inte sagt ett knyst, ett pip, på en stund. Det beror på att min dator fått diverse fel i huvudet och har bestämt sig för att inte ladda då jag har laddaren fast i den. Detta innebär att datorns batteri är helt tomt men datorn går att användas då den är kopplad till väggen. Drar jag ut stöpseln stängs den av totalt och jag är tvungen att starta om den i ungefär en kvart. Det är allt annat än trevligt. Så jag har inte startat den över huvudtaget.

Jag är fortfarande på landet, hemfärd om några dagar. Jag har saknat att inte bo i en kappsäck men kommer att sakna livsstilen här också. Men det skall bli skönt att komma tillbaka till Åbo till mannen och familjen och regelbundenheten då jobbet kör igång.

Det var mitt lilla pip för ett tag framåt.

Publicerad 28.07.2015 kl. 20:08

Sanningen om livet

  • Det är inte alltid en rosaskimrande vardag om man har småbarn
  • Ens romantiska förhållanden går inte alltid som en dans
  • Man kan hata sina vänner ibland
  • Man har inte alls alltid ett så nära förhållande med släktingar som man låtsas
  • Man äter inte alltid den perfekta middagen
  • Man ser inte alltid ut som en skönhet när man vaknar
  • Man njuter inte alls alltid av de små sakerna i livet trots att man lägger upp bilder på socmed av de små sakerna och försöker ge den känslan till tittarna
  • Man ser väldigt vanlig ut utan smink
  • Man grälar ibland med människor man tycker att är viktigast
  • Man trivs inte alltid ensam
  • Man trivs inte alltid i sällskap
  • Man är inte alltid lika glad som på sina selfies
  • Det händer att även de mest perfekta individerna är deprimerade och inte har någon motivation heller
  • Utseendet spelar aldrig större roll än personligheten då man är seriös
  • Folk älskar inte varje gång att träna lika mycket som de får en att tro - ibland är det tungt och man hatar det
  • Folk har inte perfekta kroppar, ingen har det egentligen
  • Unga människor idag kan inte använda pengar smart (i de flesta fall)
  • Nästan alla lider av framtidsångest
  • Nästan alla gråter ofta
  • Det gör förbannat ont att förlora någon viktig och alla som blir dumpade eller dumpar mår skit
  • Vi tror alla att andra har ett bättre liv
  • Vi tror att alla andra är snyggare
  • Vi anser oss själva vara fulast
  • Vi tror att vi inte kan något
  • Vi har alla dålig självkänsla till en vis grad
  • Ingen av oss har aldrig misslyckats

Och sist och slutligen

Ingen är perfekt

Publicerad 24.07.2015 kl. 14:06

Jag har tagit bort min Instagram idag

Igår tog jag bort min Instagram tillfälligt och imorse förevigt.

Det gjorde inte ens ont. Jag kände att nu börjar livet. Nu slutar stirrandet på den lilla skärmen som aldrig egentligen givit mig äkta glädje. Nu ökar friheten. Jag är inte längre tvungen att fotografera min mat då jag äter, inte längre tvungen att fota mina vänner då jag äntligen träffar någon för att visa omvärlden att jag har ett liv, jag behöver inte längre fotografera solnedgången för någon annan än mig själv.

Det där är nyckelorden.

Jag behöver inte fotografera något för någon annan än mig själv.

Vissa jag meddelade var helt chockade: hur kan man ta bort Instagram?!??!?! Men har jag en gång i tiden levt utan appen så klarar jag nog det igen. Jag har ju haft den i tre år och jag är 21. Det innebär 18 år utan appen. Ganska länge ändå. Och vad har den givit mig: ärligt talat inget.

Så nu är jag helt utan Instagram, jag kan inte ens återaktivera mitt konto för det är permanent borttaget. Såklart tittar jag nu och då in på @fabbescafe och uppdaterar med kak-, mat- och inredningsbilder för att försörja mina följare. Men som privatperson med ett eget konto är jag inte längre där. Och ärligt talat så känns det ingenstans på ett dåligt sätt. Nej. Det är helt enkelt bara jäkligt skönt.

Publicerad 23.07.2015 kl. 09:20

How to be Finnish wherever you are

Jag har läst boken How to be Parisian wherever you are och tänkte göra min egen finländska version av det. Kanske man kunde dela upp det i finnar och finlandssvenskar men jag hoppas att vårt land ömsesidigt kunde se sig som ett och samma folk och inte just en av dessa två. Det är väl det som är problemet. Vi tror att vi finlandssvenskar skiljer oss från de finsktalande och de tror samma sak. Därför uppstår tvister. Så vi är alla bara gemensamt finländare. Punkt.

Men ja. How to be finländare. Läs och lär. (PST TA INTE ILLA UPP, jag drar med er... fast vissa saker stämmer).

  • gå ofta i collegebyxor (med undantag från bio och restaurang)
  • ha antingen ett perfekt spikrakt, nästintill obehagligt rakt, hår som är alldeles fläckfritt eller totala motsatsen, en råddig knut och babyhår som spretar åt alla håll
  • fråga alla utlänningar vad de tycker om Finland
  • tro att Sverige är bättre än dig i alla lägen: men poängtera alltid att vårt skolsystem är bättre
  • klä dig väldigt strikt och vårdat eller som en riktig raggarteini. Finns inget där emellan
  • tyck att Sverigebåten är den bästa sortens underhållning och fira det med ett extra glas vin om iskelmä spelas i karaokebaari
  • kalla allting "ihana" eller "oj så kiva", fastän det skulle vara riktigt o-ihana.
  • köp alla dina möbler från Ikea
  • hata staden du bor i och tro att allting löser sig om du flyttar till ett annat land
  • small-talket handlar om att fråga vad någon gör med sitt liv, var den bor och vilka åsikter denne har om vädret, efter det finns inget att tala om
  • bli helt euforisk om en amerikansk professor nämnt Finland i sin artikel om vad som helst. Finland har lagts till på världskartan!!!
  • gnäll alltid över att de finländska männen eller kvinnorna är så fula
  • drick en massa alkohol om du vill träffa din framtida partner
  • låt alltid lite deprimerad då du small talkar (det beror inte på att du är deprimerad men snarare på att du inte vet vad du skall säga och du vet att det är lätt att sucka över livet för att bryta den pinsamma tystnaden)
  • klä dig totalt svart då du går på fest och addera färg genom att måla läpparna röda. Plötsligt är du färgrik som ett blomhav, tycker du
  • var inte alltför utseendefixerad, det finns annat att tänka på: som att det finns många skogar att gå i där man kan vara en hederlig finne som plockar bär och kantareller, och det är dessutom viktigt att de här bären är från Finland, poängtera det
  • förklara till alla utlänningar du träffar att Finland har en massa sjöar fast du knappt sett en själv
  • läs en massa språk i skolan och uttala allting käpprätt åt helv*tet (det här stämmer tyvärr överens med väldigt många man studerat tillsammans med, förlåt jag älskar er ändå puss och kram [poss åk kraam])
  • poängtera alltid, alltid att vi faktiskt är ett tvåspråkigt land
  • bli chockad då du ser någon som ser stilig ut ("alla finländare är ju fula")
  • titta förbryllat på dina medmänniskor om de inte har en bastu hemma
  • ha en sommarstuga du anser vara världens bästa plats
  • när Finland vinner hockey-VM firar du det i en månad och tillverkar en öl där namnet symboliserar ställningen i guldmatchen (vi vet alla 6-1-ölen)
  • delta alltid i Eurovisionen säker på att Finland kommer att vinna för att sedan bli allra sist med ca ett poäng i medeltal och kalla sedan finländarna för vinnare trots att det inte blev någon framgång
  • sär       skriv allt (observera)
  • prata om Nokia och arbetslösheten i landet och rynka pannan
  • ha minst en av varje mumin-mugg hemma
  • Iittala hör till på middagsbordet
  • gnäll över värmen, gnäll över kylan, gnäll över slasket, gnäll över mörkret, gnäll över ljuset och var glad vid jul
  • var arg på myndigheterna
  • hatälska Finland
  • ha få vänner

Jag älskar Finland. Så ta mig inte seriöst. Alla finländare är verkligen inte fula, och jag tycker att de som säger så troligtvis borde gå till optikern. Fulhet har inte att göra med nationalitet eller något annat än personlighet och smutsigt hår att göra.

Kommer ni på fler How to be finländare-tips?

Publicerad 22.07.2015 kl. 19:37

Grön i Åbo

De som känner mig vet att jag har naturen samt Åbo nära hjärtat och jag vill därför kombinera dessa två - sprida ekotips och kärleken till staden. Jag har därför skapat en blogg där jag tänkte tipsa om eko-caféer och -restauranger, ekobutiker, promenadvägar, cykelrutter och bara miljövänliga händelser. Allt skall på något sätt ha med grönhet att göra. Samtidigt kommer vardagsekotips slinka in bland Åbo-inläggen för att göra det möjligt för folk i andra städer att upptäcka miljövänlighetens alla sidor.

Jag älskar miljön.

Jag vill förbättra den och jag vill göra vår stad mer synlig i sociala medier. Lyckas jag charma er med den nya bloggen tar jag mig ett steg till, mer om det när det är aktuellt!

NI HITTAR BLOGGEN HÄR

Publicerad 16.07.2015 kl. 21:01

Så fint

Publicerad 16.07.2015 kl. 13:41

Låt mig vara kortfattad: jag tar fina foton och tänker mycket.

Julia, Åbo

Senaste kommentarer